Välkommen till oss lilla Wilma!
Äntligen har du kommit till oss lilla Wilma och som vi har längtat efter dig! Du är en så underbar och mysig tjej att älska och ta hand om. Vi är så lyckliga att du finns hos oss och vi älskar dig för evigt ♥
Efter två eller tre timmars sömn vaknar jag av riktiga värkar. Jag hade haft förverkar på kvällarna i tre dagar med 10 minuters mellanrum, dock inga dagen innan för då var jag igång hela dagen och kvällen. Jag tror även att den så kallade slemproppen gick dagen innan. De första värkarna startade kl 03.00 och vi började klocka dom med mobilappen vi hade direkt, de kom med 5 minuters mellanrum. Alex hjälpte till med kalla handdukar från frysen och en varm vetekudde samt vatten att dricka mellan värkarna. Jag bytte ställning ofta och att ligga ner kändes inte alls bra.
När värkarna kom tätare och med 3 minuters mellanrum ringde vi till SÖS och frågade om vi skulle komma in eller vad vi skulle göra. De sa att de hade fullt på SÖS, Danderyd och Huddinge så det bästa var att ta två alvedon och ta ett bad för att försöka lugna ner det hela lite grann. Detta var instruktionerna vi fick och då gjorde vi det. Det kändes lite bättre att bada men värkarna kom ändå tätare och tätare efter 30 minuter kunde jag inte ligga kvar i badet och jag gick upp. Då var det mellan 2 och 1,5 minuter mellan värkarna. När jag började kräkas så förstod Alex att det var bråttom in och vi ringde igen och sa att vi måste komma in nu! Då sa de att de fortfarande inte fanns plats men att de skulle trolla med knäna och att vi fick komma in ändå.
Alex fick hämta kläder till mig, det jag fick var mina snygga svamp-bob trosor, Djurgårdens järnkaminer t-shirt, mjukisbyxor och smutsiga lacoste skor. Jag orkade inte bry mig om klädvalet och tog en vattenflaska och började min resa ut mot bilen. Jag fick stanna 3 gånger mot b.la. en husvägg och mot en stolpe för att ta emot värkar och sedan kom vi iväg. Bilresan kändes som en evighet.
Kl. 07.00 kom vi fram till förlossningen och på parkeringen och på vägen till förlossningsrummet fick jag också ta kanske 4-5 värkar och sedan var vi framme. Jag fick frågan om jag ville ha nättrosor på mig, då hade jag svarat NEJ jag är här för att föda barn! De började undersöka mig och kom fram till att jag var öppen 8,5 cm. De tog hål så att vattnet gick och en skalpelektrod fick de sätta på barnets huvud för att kunna mäta pulsen och se att allt var bra. Kl. 07.30 fick jag börja med lustgas och de frågade om jag ville ha en epidural. Och värken som kom då var så intensiv och stark att jag sa att jag ville ha den! De gick och ringde på narkosläkaren. Jag fick stå upp och hänga över kanten på sängen eftersom att det kändes bäst just då. Värkarna blev starkare hela tiden och man bara drogs med. Det var som en storm och man kunde inte göra något annat än att åka med.. Sedan kom trycket och jag förstod att det inte skulle komma någon bedövning till mig. Med några räddande pussar från Alex och ett otroligt stöd kunde jag fortsätta och allt gick så fort framåt. Kl 08.59 efter 30 minuters krystande så kom bebisen ut och det var omtumlande och fantastiskt att du var ute och att allt var bra med dig. Pappa Alex grät och vi kunde inte fatta att allt var klart. Fast helt klart var det ju inte om man tänker på moderkakan som ska ut, bedövnningssprutor för att sy och att de trycker på magen efteråt. Och även det gjorde otroligt ont fast på ett annat sätt..
Förlossningen tog alltså allt som allt 6 timmar och vi var endast på förlossningen de två sista timmarna. Så allt gick väldigt fort! Det går inte riktigt att beskriva en förlossning hur det känns och så men för att förkorta det hela skulle jag säga att det var en mycket tuff och snabb förlossning. Enligt barnmorskorna var jag den snabbaste förstföderskan de hade haft på SÖS på två månader. De hade också frågat hur jag orkade gå in på förlossningen med dessa värkar? Vi stannade på bb två nätter och sedan fick vi åka hem…
Wilma Halldin ♥ 2011-07-03
Trött och glad mamma
Bästa pappa Alex, Tack för ditt stöd och dina pussar Jag älskar dig, men du har numera delad första-plats i mitt hjärta med Wilmis
♥ Jag hade aldrig klarat det utan dig! Du gör mig så lycklig i hjärtat och jag vet att du kommer vara den bästa pappan för Wilma och jag ser fram emot vårt fortsatta liv tillsammans.
Stolt mamma ![]()
Tänk att jag fixade detta!!!!!!! Är så stolt över mig själv att allt gick så bra och sån tur vi har haft som fått vår underbara dotter Wilma





























Flaket














